Vad hjälper det? Hittills inte alls. Pia och Kalle får ändå inte sin lagstadgade rätt till likvärdig undervisning. Endast 8 % av de tillfrågade i Skolenkäten anser att de får tillräckligt. Dvs 92 % får otillräckligt eller i värsta fall inget. Och undersökningen, gjord av Novus på uppdrag av Autism – och Aspergerförbundet, visar att läget för den här gruppen funktionsnedsatta blivit sämre sen förra mätningen 2020.
Sämre? Vet vi mindre eller varför har det blivit sämre?
Jag grunnar. I skollagen är jämlikhet ett centralt begrepp och likvärdighet är en del av jämlikheten.
Likvärdighet innebär att undervisningen måste utgå från de individuella behov och villkor som barnet har.
So. That’s it. Just go for it.
Nä. Det funkar inte. Det görs inte. Alldeles för många röster från desperata föräldrar och utmattade barn säger detsamma. Det händer inte. Inte på min skola.
Så vår oförmåga att omsätta lagen i verkligheten gör livet ohållbart för Pia och Kalle.
Det kostar. Det kostar lidande och tid,men också krasst ekonomiskt sett, pengar. Då undrar man ju varför vi inte gör något åt det.
Jag vet inte varför. Okunskap, ovilja, otid…
Jag är ju en sån som vill förstå. Tänker att om man förstår så kan man också göra något.
Är det så att vi inte förstår vad likvärdighet kan innebära för Pia och Kalle? Att det faktiskt kan innebära ett liv.
Och vi har bara ett.
KeepOnKeepinOn 