KeepOnKeepinOn

Det är jag som ligger i korgen. 1,5 månader gammal. Vi är ute på lingonplockning i de hälsingska skogarna. Inte långt från Söderala där vi bodde. Så nu förstår jag varifrån jag fått min kärlek till bärplockning och skog. Bokstavligen genom modersmjölk i lingonriset. Måste haft betydelse. Ser ingen annan möjlighet.

Genom åren har vi plockat hundratals liter, ja säkert tusentals. Jag tror rekordet var 130 liter lingon som forslades till Blekinge när vi flyttat dit. För vi åkte på lingonplockning varje år i slutet av augusti, början av september. Lagom till mammas födelsedag trettionde augusti. Slutmålet var min faster och farbror i Grycksbo, en liten by utanför Falun. Mest känd för att Peter Carlsson i Blå Grodorna bodde där. Jo, Grycksbo-expressen med, snabb friidrottare.

På vägen dit hade jag och lillasyster hela bagageutrymmet för oss själva i Volvon Amasonkombin och där hade vi bullat upp med morötter, plommon och mackor. På hemvägen fick vi trängas i baksätet med vår storasyster och mamma, de stackarna, eftersom lingonen skulle få plats. Storebror i framsätet. Ni förstår. Det var ju på den tiden när inte motorvägen vid Gränna fanns. Ni som varit i Gränna vet att den vägen är smal och krokig. Och min pappa skulle köra om alla bilar. Alla långtradare. Alla. Ingen fick vara före oss. Att vi inte dog. Att vi inte ens krockade. Han måste ha varit en sjuhelsikes bilförare. Eller var det bara tur. Vem vet. Jag vet bara att vi höll andan, när han liksom tog sats med ratten och gungade mot ryggsätet när vi skulle om. Till och med nu när jag tänker på det får jag en klump i magen.

Men jag är tacksam att jag fått uppleva alla dessa ljumma septemberdagar med lagom stark sol, i det vajande gräset, med doften av ljung och mossa.Fulla kontar med röda pärlor, en och annan eftersläntande plockare med blåbär fick vi alltid med oss också.

Det fanns regniga tillfällen med. Jag ser min pappa gående nerför berget med en kont på ryggen, en på magen och en sockerlåda i var hand. Och så halkar han. Eller rättare sagt han trampar i en håla som blivit av regnandet. Sitter mer eller mindre fast. Han kom upp. Det gjorde han. Och så ordar vi inte mer om det.

September är väl en underbar månad. Lagom. Lite organiserad lunk. Mycket som mognar, blommar, växer, fasar ut och stillar.

Be still. I september. I det gulnade pappersgräset i vinden. Lägg dig på en filt och lyssna. Så hör du den. Den stilla stunden.