Att fortsätta fortsätta heter ju min blogg. Och jag är bara en i raden att använda det uttrycket.
Låter lite enformigt och trist kanske. Men det passar rätt bra in på mig. Och jag tänker att det är så livet är. Man kämpar på och fortsätter trots att livet också naturligt bjuder motstånd och motgång. Och sorg. På något vis tar man sig vidare.
Vad är det som gör att man keep going? Jag vet inte, men klurar på några saker.
Begriplighet och känsla av mening. Det kanske är det. Att på något sätt förstå,om än inte helt, livet som det är och att ha något som ger mening till det. Någonstans så handlar det väl om relationer, känslomässiga kopplingar till varelser och sammanhang. Varelser undrar du. Jo, jag tänker att det också kan vara en hund, en katt eller kanske en sköldpadda! Det behöver inte vara en människa! Eller så tror jag i alla fall utifrån det jag upplevt. Men hallå… räcker det med en hund? Nej, det gör nog inte det. Men en hjälp på vägen. Det är jag övertygad om.
Hm, jag måste fundera mera på detta med att fortsätta fortsätta.
Återkommer.
KeepOnKeepinOn 